Related Paintings of unknow artist :. | One Aspect of religious | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 555 | Franz Xaver Richter von Binnenthal | Scenes from the Life of St Colomba | carl pcter hillestrom |
Related Artists:
Henri Gascar
Henri Gascar, Portrait of Barbara Palmer, 1st Duchess of Cleveland James II of England, then Duke of York (1660s)Henri Gascar (1635 -1 Jan 1701) was a French-born portrait painter who achieved artistic success in England during the reign of Charles II. He painted many leading ladies at court, including several of the King's mistresses. Gascar was born in Paris, the son of Pierre Gascar, a minor painter and sculptor. Gascar came to England about 1674, probably at the behest of Louise de Keroualle, Duchess of Portsmouth, Charles II's favourite mistress. Gascar (or Gascard, as he seems to have spelt his name at first) was already known as a skillful portrait-painter; among the portraits already painted by him was that of Nicolas de Lafond, author of the "Gazette of Holland", painted in 1667, and engraved by Peter Lombart. The patronage of the Duchess of Portsmouth insured Gascar a rapid success in England. His flamboyant style, contrasting with the stolid English approach, seemed to suit the frivolity of the time and he painted many of the ladies of Charles II's court. His lack of attention to detail in the likeness he made up for by the sumptuous draperies and tawdry adornments around the subject. For a short time he became fashionable, and is said to have amassed a fortune of over £10,000. Among the portraits painted by him during his time in England were Charles II (engraved by Peter Vanderbank); Louise, Duchess of Portsmouth (twice - once engraved by Étienne Baudet); Barbara, Duchess of Cleveland (nee Villiers), and her daughter, Barbara Fitzroy; Charles Lennox, 1st Duke of Richmond; Frances Stewart, Duchess of Richmond; George FitzRoy, 1st Duke of Northumberland; Nell Gwyn; Sophia Bulkeley (engraved by Robert Dunkarton); Edmund Verney; and Philip Herbert, 7th Earl of Pembroke. It is stated that the last-named portrait was done surreptitiously for Louise, Duchess of Portsmouth. A portrait by Gascar of James II as Duke of York was in that king's collection.
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
Carl Ludwig Brandt
(22 September 1831 Holstein, Germany - 1905) was a German-born artist who worked mostly in the United States. Brandt was born near Hamburg, in Holstein, Germany. His father and grandfather were physicians in Hamburg. His father taught him drawing at the age of seven, and he subsequently studied in the principal galleries of Europe. He served in the First War of Schleswig (1848-1850), between Germany and Denmark. He came to the United States in 1852. He painted several portraits previous to 1864, and in that year built his studio in Hastings-on-Hudson, New York, but lived in Europe from 1865 until 1869. He was chosen a national academician in 1872, and in 1883 was elected first director of the Telfair Academy of Arts and Sciences, Savannah, Georgia, where he resided in winter. At Telfair he offered art instruction and oversaw art acquisitions, including plaster casts, thus transforming a family mansion into a cultural institution.